Vad har man gjort för att förtjäna att må såhär
Sålänge tillbaka jag kan minnas så har jag alltid haft något sorts problem med min kropp. Sömnproblem har funnits sen jag var liten och det är något jag börjar bli riktigt less på, men vet inte vad jag ska göra. Tänkt ofta på sömntabletter men vet att det ger med biverkningar än hjälp. Började väll med att jag fick skullios, det var sen där det gick utför, jag grät varje dag, jag kunde inte göra någonting. Något helt normalt som att gå och shoppa med en vän, vara ute och gå, sitta vid datan.. Inget av det kunde jag göra utan att jag fick så ont så jag grät. Operationen tog mycket på mitt psyke och att försöka bli frisk igen tog ganska mycket det med. Sen den dagen har jag haft ont. Revbenen som gick av vid operationen som skulle läkas ihop, alla ben i hela kroppen nästan som skulle flytta tillbaka sig efter att ha följt med ryggens snea gång. Jag har dock bitit ihop och kämpat, klagat har jag gjort men mest för att få empati och känna mig lite bättre. När ryggen sen blev helt ok så kom det massa annat skit, det låga blodtrycket är väll det som tagit mest, att inte ens kunna resa mig ur min säng utan att det svartnar för ögonen. Att ligga hemma en hel dag för att så fort jag rör på mig så snurrar allt så jag börjar gråta för jag vet inte vart jag är. Att alltid vara rädd när jag åker själv till skolan eller är ensam hemma, står och tänker i duschen när jag mår lite dåligt att snart kan jag bara ramla ihop och slå i huvudet någonstands. Och ingen är hemma. Och att må så sjukt illa på morgonen så man bara vill gå och spy, kan inte äta fast än jag vill och det får mig att må ännu sämre.. Värst av allt är att man går till doktorn men dom säger att man mår bra, det är inget fel. Hur kan man ha så här ont, må såhär dåligt utan att det är nåt fel? Det jag sagt nu är bara 30% av allt skit jag lider av var och varannan dag. Men man ska inte klaga, det är ju inte så att jag är döende, det kunde varit värre. Men för mig är det här hemskt. Och efter 10 år av smärta så börjar det ta på psyket, och att ingen förstår. Hur mycket jag än förklarar så förstår ingen, ingen kan hjälpa mig.. Det är bara jag och min smärta, och inga mediciner hjälper... Nej nu ska min söta mamma bjuda mig på mcdonalds när jag ligger här och mår dåligt, får se om jag ens kommer ur sängen.. Men ja, dags att sluta vara bitter, har väll mig själv att skylla..
